Tittat på...

1965. Några stenhårda go-go-dansöser är ute i öknen och lattjar med sina sportbilar. De utmanar ett ungt par på kappkörning. Sen blir det råkurr och go-go-ledaren dödar killen. De tar med sig hans tjej för att göra sig av med henne på annan ort. Senare stöter de på en familj "med problem" som bor ute i ödemarken. De bestämmer sig för att sno gubbens omtalade gömda pengar.

Angående förväntningar: På grund av tidigare erfarenhet av Russ Meyer hade jag inte väntat mig nåt mer än några storbystade damer och lite ruttna skämt. Men den här rullen har allt man kan önska - högt tempo, spännande intrig, ögonfröjd, våld ( inklusive det på senare sextiotalet och tidiga sjuttiotalet så magiska karateslaget med öppen hand), sportbilar, svarta jeans och skinnhandskar, knivar, skruvade karaktärer (inklusinve motorsågsmassakernfamiljen light) - presenterat i dramatiskt svartvitt. Dessutom ett screenplay som bara staplar coola one-liners på varann.
Typ:
-But what's the point?
-It's the point of no return - and you've reached it!
...eller:
-You're cute, like a velvet glove cast in iron.