Panic Room
2002. Jodie Foster spelar mot ett barn, som spelar som hon själv gjorde när hon var liten. Kanske för att det ska verka trovärdigt att det är hennes dotter i filmen. Effekten blir dock kanske mer, typ, att det är en film som handlar om Jodie Foster och hennes barn.
Man skulle kunna säga att det här är en vuxenversion av Ensam hemma filmerna. Men den är faktiskt bättre.
Jodie och hennes ättelägg är belägrade i panikrummet i jättelägenheten och de klantiga tjyvarna är utanför. Rätt spännande. Visst tänker man hela tiden: varför gör de inte så..? Men det är väl lite grejjen med sånna här filmer, det bidrar till spänningen, att de hela tiden klantar sig.
Kommentarer
Trackback
