Tittat på...

2008. En ny Indiana Jones-film. Exakt vad man kan förvänta sig. Gömda skatter, hemliga gångar med fällor, jagande och battlande. Tror inte den här är sämre än de tidigare. Men på tiden det begav sig kändes det nostalgiska greppet nytt. Det kan man inte säga nu. Behållningen är, som så ofta, filmskurken. Här Cate Blanchett som ond ryska med parapsykolgiska gåvor och cool frisyr.

Reflektion: Vet inte hur många filmer jag sett där de slutligen hittar nån gammal dold ruinstad. Och nog fan ska den alltid, ALLTID, rasa ihop under nån sorts naturkatastrofliknande omständighet. Som om folk efter filmen annars skulle fråga: Jaha och var ligger den där staden nu då? Precis som om resten av fimen var en dokumentär. Finns det nåt gammalt avtal som tecknades i Hollywood vid förra seklets början? "Villkoret för att ha med en ruinstad i filmen är obligatoriskt ras på slutet, annar blir det inget med det."