Tittat på...

2007. Shaun of the Dead-killen rymmer, i panik, från sitt eget bröllop. Han ångrar sig. Sen när hans ex träffat en vältränad amerikan med intresse för marathon, vill han ha tillbaka henne ännu mer. För att imponera säger han att han ska springa marathon. Vi tittare vet att han bara orkar spring c:a 5 steg. Plötsligt står mycket ära och pengar på spel.

Bra karaktärer och skådisar. Det är Ross från Vänner som gör regidebut. Riktigt roligt.

-Vem har du i väskan? Ska du med på pic-nic? Har du kille?


2004. Pakistansk tjej åker med sin ammas aska för att begrava henne i Indien. Där träffar hon en stilg räddningshelikopterkille. De blir romantiska och åker till hans by och hälsar på. Sen visar det sig att hon måste gifta sig hemma i Pakistan av politiska skäl. Hennes tilltänkta är en skurk med polisonger och tangorabatt. Men sen vill hon gifta sig med helikopterkilen. Då fixar tangorabatten så helikillen hamnar i finkan och om han försöker ge sig till känna så ska tjejen få living hell. Så helikillen sitter tyst i fängelset i 22 år. Alla tror han är död. Sen kommer en snygg advokattjej och han kommer ut. Då visar det sig att pakistanskan aldirg gift sig med tangorabatten. Å så kan de bli ihop.

Familjers och länders heder står på spel, sång, dans, och tårar. Efter som det är Bollywood kan man ha överseende med konceptet. Hade filmen handlat Sverige och Norge hade det blivit århundradets komedi/pekoral.

2004. Serietecknaren (och ibland regissören) Enki Bilal gör fransk sience fiction, här på engelska. Typisk miljö för genren, stad med nivåer och flygande bilar. Här föreställer det New York.
Egyptiska gudar har kommit till jorden i sin flygande pyramid. En ska snart dö och behöver fortplanta sig. Han använder en förrymd fånges kropp för att komma i kontakt med en mystisk blåhårig tjej.

Förutom skådespelarna i nyckelrollerna är filmen helt animerad. Ibland supersnyggt, ibland känns det som man är i ett enkelt dataspel. Men historien berättas på ett effektivt och annorlunda vis.

Här kan man fika...


2008. Killen som spelade unge herr Vader i Star Wars spelar här en kille som kan hoppa vart han vill i världen genom nån sorts maskhål. Det visar sig dock att det fiinns fler hoppare och dessutom såna som vill döda dem. Samuel L Jackson har jätteful blonderad frissa och är just en sån mördare. Det blir battle, action, lite humor och kärlek.
Kul fantasi men kunde varit bättre.

King of the road


2007. Kille som är bitter på sin familj, i synnerhet, och samhället, i stort. Ger sig efter college ut på vägarna som luffare. Han vill klara sig utan pengar och andra människor. Gör sig av med namn och pengar. Målet är att leva ensam i vildmarken i Alaska.

Sean Penn har gjort en lite Easy Rider-lik, mastodontlång fotopanorama-över-amerikansk-natur-film . Allt är otroligt vackert, medan historien är ganska tragisk. Film som kryper in under skinnet.

Bygger på en verklig historia. Man får en känsla av att den verklige personen kanske var en smula mer tokig.

Huvudpersonen (mitten) något lik Roman Polanski.


2006. Kille befinner sig efter sitt sjävlmord i nåt sorts limbo som liknar ett landsbygsds-Arizona. Alla andra där har också tagit sig av daga. Han får nys om att hans flickvän ska ha kommit dit och ger sig ut för att leta, med sin ryske vän. Ut på vägarna i en bil utan lyse och med ett svart hål under passagerarsätet. Sen träffar de en tjej som kommit dit av misstag och sen träffar de Tom Waits.
Helt ok rolig liten indie-rulle.

Warriors vs. baseballigan.



1979. Har inte sett den sen den gick på bio och startade ett mindre gängkrig i stan (nåja). Den är mycket bättre än jag mindes. Trots en hel del överspel och sunkiga repliker, eller kanske tack vare, är den supercool. Högt tempo, mycket spring och råkurr. Fina New Yorkbilder, mycket tunnelbana, bra soundtrack. Klassiker.

Likt en gammal brunnsål.


2005. Jag tyckte The Ring var mycket bättre än förlagan Ringu. Men den här tvåan - jag vet inte. Inte särskilt spännande. Känns redan rätt gammal. Spöket vill ha en mamma. Men Naomi Watts lägger locket på, så att säga.

Stackars Chuck Lee ligger risigt till mot de här killarna.


2003. Karate till döds i Torremolinos. Film i samma anda och kvaltet som Killer Tomatoes.
Elak gubbe med drömmar om världsherravälde frammanar med trollformler en liten zombie/ninja-armé ur havet, Dessa ska hjälpa honom att samla ihop kvinnor som just förlorat oskulden, då dessa behövs för ett ritualoffer som ska frammana megamonstret allan.
Motparten, våra hjältar, är ett gäng katolska surfare. Varav centralgestalten, som nån sorts homage antar jag, kallas Jess.
Jesus Franco själv kan även ses i några maskerade roller. Den här rullen håller dock dramatiskt mycket högre kvalitet än hans filmer även om den inte är särskilt bra.

En dålig kille som ska dö - eller är det filmen som borde?


2006. High School/Teen. Inte för det att jag är för censur. Men! Är det lämpligt att små tonåringar ser sånt här? Från första till sista rutan bankar den här rullen könsroller från femtiotalet i deras söta huvuden. När blev det så här? Så här såg inte high school filmen ut förr. När kom reaktionen?

Om det inte vore för alla underliggande (och öppna) sexuella anspelningar skulle jag tro att nån kristen högergrupp ligger bakom finansieringen av den här skiten. Men sexet kanske måste finnas där för att lura på ungdomarna de reaktionära värderingarna?

I vilket fall som helst, som vuxen skäms man när man ser nåt sånt här. Men hur reagerar våra fiiina ungdomar..?

/vän av ordning à la 70-tal :))))))

2002. Jodie Foster spelar mot ett barn, som spelar som hon själv gjorde när hon var liten. Kanske för att det ska verka trovärdigt att det är hennes dotter i filmen. Effekten blir dock kanske mer, typ, att det är en film som handlar om Jodie Foster och hennes barn.

Man skulle kunna säga att det här är en vuxenversion av Ensam hemma filmerna. Men den är faktiskt bättre.

Jodie och hennes ättelägg är belägrade i panikrummet i jättelägenheten och de klantiga tjyvarna är utanför. Rätt spännande. Visst tänker man hela tiden: varför gör de inte så..? Men det är väl lite grejjen med sånna här filmer, det bidrar till spänningen, att de hela tiden klantar sig.

-Jag tänker inte diska.


2006. Ett par blir ihop under förtexterna. Resten av filmen handlar om deras uppbrott. Gjorde inte Gladiator och Salma Haj-Ek samma film för ett gäng år sen? Här är det med Jennifer "ex fru Pitt" Anniston och "han den långe med kort lite krulligt hår" i huvudrollerna. Det är lite mer komedi i den här, än i den andra.

(Jag har sett rätt mycket halvsunkig film på sistone ser jag)

2006. Ångpunk med vampyrer. Jag är ingen jättefan av vampyrmytologin. Särskilt inte den moderna. Men den här har en lite ny vinkel på det hela. Blodsugarna är rätt ok och en viktig del av samhället, men en kille spårar ur. Så det blir lite en polisfilm a la hitta seriemördaren.
Helt okidoki, utan att för den skull vara en jättebra film.

-Du har tallat på min tjej!


2006. Michael Doglas gubbar vidare med Kim Basinger och Keifer "24" Sutherland. Han är Secret Service man och har en affär med presidentens fru. En plan att mörda presidenten avslöjas och han blir misstänkt. Och då ger han sig av på rymmen för att rentvå sig. Det gamla vanliga alltså. Sen slutar det lyckligt. Eller han kanske inte kan fortsätta hångla med Kim B precis.
Ok underhållning en regning tisdag.

2005. Bra engagerande story. Tre Antropologer fångar ett pygmépar i Afrika för att ha som forskningsobjekt. Man vill hitta felande länken mellan apa och människa. Men ganska snart blir forskarna ovänner om huruvida objekten är mänskliga eller inte. En kvinna med cirkus/zoo/freakshow har även ekonomiskt intresse i pygméerna. Det blir ett jäkla hallabaloo.

Kändes som om den byggde på verkliga händelser. Men det semi-lyckliga slutet talar emot det. I verkligheten skulle de hamnat uppstoppade på nåt museum antar jag.

2007. Annorlunda, delvis absurd, komedi om tre bröder som bokstavligen släpar runt på bagaget efter sin döda far. Den äldsta, dominante, brodern tar med de andra på en tågresa i Indien. Fina färger, kul soundtrack.
Påminner tematiskt om Royal Tenenbaums och Life Aquatic...

Svagheten är castingen. Med mindre kända ansikten hade det blivit mycket bättre. Nu ser man mer skådisarna än karaktärerna. Kanske delvis för att jag är väldigt trött på Owen Wilson. En nuna som blivit rejält utsliten de senaste åren.

Man blir sugen på att åkat tåg i kupé.

2007. Nicolas Cage (med ovanligt tjocKt hår) åker runt jorden som värsta Indianen Jones och hittar ledtrådar vid olika turistattraktioner. Han tar sig hela tiden utan svårighet in i olika high-security-areas. Till slut hittar de indianskatten och då blir det grottor med fällor i klassiskt manér.

Känns som ett historielöst folk försöker skapa en spännande fantasi-historia. Förstår varför sopan Dan Brown är värsta bestsellergubben nånsin över där.

Tyvärr är det för mycket hejjiga presidenter och hurra vad tuffa vi är för att man ska kunna ta det här som harmlös underhållning.

Fr. v. t. h: Snäll kille, hjälte samt dålig kille.


2008. Presidenten blir utsatt för ett attentat på en anti-terror happening i Spanien. Sen backar kameran 30 minuter och man får följa en person fram till nollpukten. Detta repeteras och en komplex historia rullas upp. Först i slutet förstår man allt.
Bra berättargrepp. Spännande. Extremt mycket springande. Dennis Quaid börjar se gammal ut.

Om man kan svälja det vanliga amerikanska synsättet, på sig själva och sin president som jävligt hejjiga, så är det en ok film.

John "mini-mun" Cusack hotar en hitman.


2006. En pappa, fd polis, tar med sin son ut på hajk för att bounda. Så stöter de ihop med en superfarlig hit-man, vilken de tar till fånga för att överlämna till rättvisan. Å så blir de jagade i skogen, och boundar och hitmannen blir snäll osv...

Bra skådisar och lite spännande ibland. Men man undrar, varför gör man en sån här film och vem betalar för den? Det har gjorts förr så många gånger, dessutom bättre. Ointressant.