Los Cronocrímenes





2007. Tidsbrotten(?). Den här frågan är ju alltid intressant: Hur skulle de bli om det fanns en tidsmaskin? Kan man äka tillbaka och justera fel. Och hur blir det om man möter sig själv? Och blir det en loop så det blir fler och fler gubbar i det förflutna? Och och?

En liten film som inte alls är så tokig. Om en man som sitter med kikare i sin trädgård och ser nåt i skogen...

El viaje de Carol





2002. En flicka, Carol, med jobbig frisyr, kommer från USA hem till Spanien med sin mamma. Det är i slutet av inbördeskriget och pappan slåss med utlännngsbrigaden. 
Hon får nya vänner, mamman dör, pappan fängslas, morfarn är en lite tjurig men go gubbe. 

Rätt ok, men inte så engagerande. Det är lite för fint - man tänker på Grotescos "Bestefar og jeg" hela tiden.


Airbag





1997
. Recept: Fixa reklampengar från Volvo.Ta teamet bakom Jönssonligan för att göra en Lock Stock... -ripoff. Låt sen Milo Manara stå för casting och scenografi. Klart! (Men ok, filmen är äldre än "Lock stock... osv" så det är naturligtvis ingen riktig ripoff)

Kille förlorar sin jättedyra vigselring till (i) en prostituerad på sin svensexa. Han och två vänner letar efter ringen och drabbar samman med olika gangstergäng. Kokain, pengar och vapen byter ägare. Jätteroligt? Nja... sådär.

Los Lunes al sol





2002.
Måndagarna i solen. Varvsnedläggelsen på 80-talet har skapat stor arbetslöshet i Vigo. Vi följer en grupp arbetslösa mäns vardag. Ingen direkt intrig, men välgort, välspelat och fina bilder. Som en vän formulerade det: "som The Full Monty men utan humor. Javier Bardem har kul frisyr (som vanligt) ...och den har en del humor trots att den är rätt deppig.

Mamá es Boba





1997. En kille, Martin, är mobbad i skolan för att han skiter på sig. Men han är mer besvärad av sin föräldrar som alltid skämmer ut sig. De är jättesnälla men men verkar lite lätt förståndshandikappade.
Det dyker upp ett lokaltevebolag som drivs av ett ett hänsynslöst och elakt par. De anställer mamman som tv-hallåa bara för att driva med henne. Nu skrattar hela stan åt mamman. Sen lyckas de även dra in pappan och hela familjen bilr mobbad.

Man väntar på nån sorts nördarnas revansh. Men den kommer aldrig.
Först i eftertexten ligger ett liten brasklapp om att det brukar gå bra för killar som Martin, då det med deras utgångsläge bara kan bli bättre.

En totalt svart komedi. De elaka är som djävulen själv och de snälla som oskuldsfulla barn. Men, en jättebra film; alla gör sina roller lysande och övertygande.

Karate a muerte en Torremolinos


Stackars Chuck Lee ligger risigt till mot de här killarna.


2003. Karate till döds i Torremolinos. Film i samma anda och kvaltet som Killer Tomatoes.
Elak gubbe med drömmar om världsherravälde frammanar med trollformler en liten zombie/ninja-armé ur havet, Dessa ska hjälpa honom att samla ihop kvinnor som just förlorat oskulden, då dessa behövs för ett ritualoffer som ska frammana megamonstret allan.
Motparten, våra hjältar, är ett gäng katolska surfare. Varav centralgestalten, som nån sorts homage antar jag, kallas Jess.
Jesus Franco
själv kan även ses i några maskerade roller. Den här rullen håller dock dramatiskt mycket högre kvalitet än hans filmer även om den inte är särskilt bra.

Frágiles

image53



2005.
Engelskspråkig (fast dubbad till spanska). Mer barnspöken - eller är det... Ally McBeal börjar jobba på ett barnsjukhus som håller på att flytta. Det är ganska uppenbart att det spökar och att ingen vill prata om det. Barnens ben blir fragila och går av. Det finns en stängd våning/avdelning där inte hissen stannar. Läskigt, kuslig stämning. Men tyvärr urartar det till värsta Marilyn Manson videon och då är det inte kusligare än att kolla på MTV. Vilket iofs kan vara kusligt av olika anledningar. Minus för feelgood-slut.

not: Att versionen jag såg var dubbad, kan ha dragit ner intrycket en del.

Rec

image52



2007.
Trend -07, handkamera. Tv-team; fotograf och reporter, ska göra trevligt reportage om nattskiftet på brandstationen. Men de dras in i värsta zombiemassakern, inlåsta i ett kontaminerat hus. Realistisk känsla gör att det blir riktigt ruggigt.

Tristana

image51



1970.
Fransktalande. Tristana tas om hand av en äldre farbror. Sen blir hon hans älskarinna. Sen träffar hon en mer jämnårig karl. Då blir gubben sur. Hon flyttar. Sen kommer hon hem igen och är sjuk och blir av med benet och spelar piano. Sen dör gubben.

Buñuel har gjort intressantare, roligare och mer moraliskt ifågasättande filmer än den här. Att det dessutom är kostmdrama gör bara att den distanserar sig från ämnet*.

*alltså: vara ihop med äldre släktingar, tappa ben etc.

El Orfanato

image39
En myling?



2007. Lite lagom läskig spökfilm i barnhemsmiljö. Visst har det varit ett antal filmer om mylingar de senaste tio åren. Men den här förvaltar temat riktigt bra. Ett tag tror jag det ska bli en poltergeisthistoria, när det dyker upp medium med apparater. Men det är ingen fara. Balanserar bra på gränsen till om allt händer i huvudpersonens huvud eller om det spökar på riktigt. Blir extra kuslig när det visar sig att en del ljud har sin förklaring.

El Verdugo

image22



1963
. Bödeln. En kille gifter sig med dottern till en bödel. För att få lägenhet anmäler han sig också till bödels-poolen och hoppas det inte ska bli nån avrättning. För han är emot dödstraff. Men tillslut blir det ändå dags för en garrotering och det tycker han inte är så kul. Humor och allvar. Pga dålig textning missade jag tyvärr en hel del.

Princesas

image20



2005. Bra film om några prostituerade i Madrid. Manu Chao spelar och sjunger filmmusiken. Bla "Se llaman Calle". (Huvudpersonen heter Caye.)

RSS 2.0