Tittat på...

-Kolla, hon som är med i Veer-Zaara!



2003. Om en man som blivit föståndshandikappad på grund av en olycka då han låg i moderlivet. En olycka delvis osakad av hans pappa som lyckats kontakta utomjordingar. Killen växer upp och blir en stor karl men går i mellanstadiet och alla han kompisar är barn. Men sen kommer en snygg tjej (vuxen) till byn och blir kompis med honom. Då blir byns snygga killar avis och börjar mobbas. Sen får killen, och tjejen, kontakt med utomjordingarna... ja, det händer massa grejer... och vår hjälte blir så småningom nån sorts übermensch, fast snäll.

Det är väldigt mycke E.T. i över den här filmen. Ibland är det ren barnfim, ibland slåss de med cyckelkedjor. Sångådansnumren varierar mellan riktigt roliga och saggigt gammalt alp-tugg.

Den okända brodern Birro dyker upp i Indien.



2001.Kille börjar forska i vad som egentlig hände hans mamma, Zubeidaa. En mor han aldrig minns att han träffat, och som förargat hans morfar så till den milda grad att hon varit oomnämnbar under hans uppväxt.

Historien rullas upp genom genom "intervjuver" med personer som minns henne. En historia om religiösa motsättningar, svartsjuka och giftermål med en Maharaja.

Dansnumren är old-school då det mesta av handlingen är förlagd i till 30-talet (?). Tyvärr saknade jag den, för mig, bizarra humorn som brukar vara en del av bollywoodfilmerna.

2004. Indiens Tom Cruise möter Indiens Bill Pullman i en kamp på liv och död.

Vår hjälte blir kär i en tjej och är beredd att offra livet för henne. Men hon är genomfalsk och ond och lurar honom att ta på sig skulden för ett brott som hennes egentliga kille begått. Han är datahackern som snuvat gansterbossen Anna Babu på typ hur mycket pengar som helst. Den försmådde hjälten blir fett deprimerad och det hela tar formen av en klassisk hämndrulle.

Känner inte riktigt igen mig från de bollywoodfilmer jag sett tidigare. Här finns ingen familje-/släkthistoria utan den handlar om ensamstående singlar. Men visst sjungs och dansas det en hel del, men det är i huvudsak förlagt till filmens första del. Längden håller sig dessutom inom ett rimligt långfilmsformat.

-Vem har du i väskan? Ska du med på pic-nic? Har du kille?


2004. Pakistansk tjej åker med sin ammas aska för att begrava henne i Indien. Där träffar hon en stilg räddningshelikopterkille. De blir romantiska och åker till hans by och hälsar på. Sen visar det sig att hon måste gifta sig hemma i Pakistan av politiska skäl. Hennes tilltänkta är en skurk med polisonger och tangorabatt. Men sen vill hon gifta sig med helikopterkilen. Då fixar tangorabatten så helikillen hamnar i finkan och om han försöker ge sig till känna så ska tjejen få living hell. Så helikillen sitter tyst i fängelset i 22 år. Alla tror han är död. Sen kommer en snygg advokattjej och han kommer ut. Då visar det sig att pakistanskan aldirg gift sig med tangorabatten. Å så kan de bli ihop.

Familjers och länders heder står på spel, sång, dans, och tårar. Efter som det är Bollywood kan man ha överseende med konceptet. Hade filmen handlat Sverige och Norge hade det blivit århundradets komedi/pekoral.

1998. Mamma dör vid förlossning men lämnar efter sig brev till dottern att öppna på varje födelsedag. Historien rullas upp om hur en annan kvinna var kär i pappan. Dottern letar upp kvinnan för att fixa en ny mamma till sig och fru till sin pappa.

Filmen inleds med glycerintårar som avlöses med åsanissehumor. Sen blir det mer tårar, dansnummer, dratta på aschlet, massor med hårpomada, tårar, dans, ett välbehövligt intermission, dans, gulliga barn, en orgie i glycerintårar och sen slutar det lyckligt efter si så där tre och halvannan timme.

Jag vet inte om skådisarna är dåliga eller om det bara ska vara så där. Men de kan ju dansa, mima och vara mer eller mindre snygga.