Zubekô banchô: yume wa yoru hiraku
Den första filmen om Rika, alltså Reiko Oshida-Rika, inte Rika Aoki-Rika; ungdomsgangsterfimlmens Kajsa Kavat. Alltid leende med smilgropar och ett stort socialt patos.
Rika börjar jobba på en "catch bar". Ett hemtrevligt ställe styrt av en mama-san. Men den lokale bossen vill åt lokanen. Och maman hamnar i större och större problem och blir pressad att ge upp baren. En gammal älskare, men samtidigt också den man som dödade hennes far dyker upp och hjälper till på slutet, i värsta svärdsfighten.
Mycket musik, hippies och droger.
Shin joshuu sasori: 701-gô
Här har vi en ny Scorpion. Det är ju inte riktigt detsamma som tidigare men filmen gör ändå en del för att hålla den visuella stilen från tidigare scorpionfilmer.
En kvinna, blivande 701, ska gifta sig. Men hennes syster försvinner under mystiska omständigheter. Hon lämnar ett kassettband efter sig med bevis för att politikern hon jobbat för är korrupt. Politkern är dock inte den som ger med sig när hon försöker få reda på nåt om systern genom att sätta press på honom. Istället riggar han så att hon hamnar i fängelse för att ha mördat systern. Dessutom ser han till att fästmannen köps och gifter in sig i politiken, samt mutar fångvården att ta kål på fånge 701. Blir hon lack eller? Så skapas en skorpion. Resten är det gamla vanliga - först förnedring sedan hämnd.
Konketsuji Rika: Hamagure komoriuta
Rika, pricksäker som Queequeg, med uppfostringsanstaltstjejjerna i en speedboat.
Den avslutande filmen om Rika - halvblodet. Här är det inte samma regissör, storyn är mest lösa sketcher och Rika får inte sjunga. Soundtracket låter mer som Real Group på speed. Iofs ganska tidstypiskt. Här spelar rasmotsättningar en ännu större roll än tidigare, likaså polariseringen Japan - USA.
Huvudskurken är en "vit" man vid namn Niqison (läs: Nixon) som gärna vill spela in p-film med japanska barn. Men även ett gäng unga japanska rasister (vars rasism, likt Rikas ursprung, grundar sig på våldtäkt av utförd amerikanska soldater) tillhör motståndarna. Naturligtvis får alla på nöten av våra hjältar till slut.
Däremellan är det ganska mycket knasigheter. Bland annat, när tjejjerna rymmer från ett mentalsjukus, hänger som av en slump, ett exakt antal matchande knutte-utstyrslar i deras storlekar på krokar vid utgången. Där till en uppsättning olåsta motorcyklar. Gissa om det blir åka av?
Sammanfattnigsvis, angående hela rikaserien: Symboliken av att Japan känner sig våldtaget av USA, bomberna och militärbaserna, är inte direkt subtil. Men kanske det återkommande temat om kidnappning och trafficing också är en del av det kollektiva dåliga samvetet för de japanska krigsbordellerna under andra världskriget.
En annan sak som skiljer de här, på ett lite tråkigt sätt, från andra sukebanfilmer; är att så fort det börjar hetta till dyker snygga killen Goro upp och hjälper till. Rika klarar sig inte riktigt ensam. Är det kanske för att hon inte är heljapan?
Hursomhelst är hon apkool när hon tar sig an buset likt en stor älg - i designerkläder.
Konketsuji Rika: Hitoriyuku sasuraitabi
Överst: När inte nävarna räcker blir det skjutjärn. Alltid med matchande handskar.
Under: "Rica the Amerasian" och "Hanako the Afro-asian" med glass.
Rika åker till en hamnstad för att leta efter sin kompis. Hela tiden är hon skuggad av en mystisk främling samt utsatt för ständiga mordförsök. Kompisen gömmer sig på mentalsjukhus pga problem med lokala buset. Det är nåt skumt på gång då sjömän från ett fartyg försvinner en masse. Rika försöker ta reda på vad som hänt.
Till att börja med slår hon sig ihop med en nattklubbssjungande transvesitit. Hon får chans att sjunga ett par låtar. Sen utgår transvestiten ur handlingen.
Sen händer det en massa grejjer. Många subplots. Allt handlar till syvende och sist om om trafficing och det blir battle på båten. Och där kommer bauta-rica till sin rätt. Även här får hon konfronteras med sitt arv och battla vitingar.
Hana to hebi
En hämmad kille i trettioårsåldern bor med sin mamma. Mamman spelar in bondagefilmer i undervåningen. Något som inte är gynnsamt för hans mardrömmar (som handlar om att han som barn dödat sin mors älskare).
Nävål. Hunsadekillens chef får nys om familjens bondageintresse och beordrar honom att tämja hans fru. Frun har nämligen inte varit särskilt kärleksfull vilket chefen hämnats på hennes kammarjungfru.
Killen börjar tämja och morsan hjälper till. Naturligtvis blir han så småningom kär i chefens fru. Morsan blir svartsjuk. Chefen blir sur. Killen gör upp med morsan, blir av med mardrömmarna flyttar hem till chefen och frun. Och lever lycklig alla sina... men lyckligast av alla är de torterade kvinnorna..? Som sagt något bisarr
Sukeban Deka: Kôdo nêmu = Asamiya Saki
Hursom... Vår centralgestalt hämtas från kriminalvården i USA. Ett land där hon vuxit upp på gatan med sin mor, en fd japansk polis i lansdflykt, numera alkis.
Tjejen rekryteras av japanska polisen för att gå under cover i en skola där där man misstänker det finns en koppling till den "domedagsklocka" som räknar ned på internet. Tiden är knapp. Hon utrustas med en stål-yo-yo som vapen.
Tôkyô zankoku keisatsu
"Med en motorsåg i varje hand, klarar sig Ruka i varje land"
I ett robo cop-framtida Tokyo springer det runt en massa bovar som, om de får en skada, muterar fram vapen på sin kropp. Därför är de ganska svårbekämpade. Men där kommer Ruka in i bilden. En skicklig brottsbekämpare som drivs av att hämnas sin fars mördare.
Kul blodig satir. Fylld med små reklamfilmer för gulliga prylar. Typ mattknivar i djurform, avsedda för småflickor att skära sig i armarna med.
Konketsuji Rika
Rika ger en boss kniven.
1972. Rika the Mixed-Blood Girl. Rika är stor som en häst och pucklar med lätthet på diverse maskulint bus.
1972. Rika the Mixed-Blood Girl. Rika är stor som en häst och pucklar med lätthet på diverse maskulint bus.
Vi får följa historien om hur hennes mor blev våldtagen av en amerikansk soldat och hur Rika sedan växte upp hos sin mormor. Sen hos mamma igen och blir våltagen av sin styvfar. Hon blir kriminell hamnar på ungdomsvårdskola.
Fast egentligen börjar filmen med att hon, som något äldre och etablerad sukeban, åker in på ungdomsvårdskola samtidigt som hennes gäng blir kidnappat av en yakuza som sysslar med trafficing. Hon rymmer. Sjunger på nattklubb. Fightas på gatan. Många småintriger. Slutligen hämnas hon på gubben som våldtog henne och på yakuzan som tog hennes gäng. Därefter kör hon iväg på en Electra Glide.
Mycket sprutande blod.
Sukeban
Sukebans "Kanto Gypsies" stöter ihop med ett typ, "Terrifying Schoolgirls"-gäng
1973. Girl Boss Revenge: Sukeban.
Miki Sugimoto rymmer på väg till uppfostringsanstalten. Några tjejer hänger med och bönfaller henne om att bli deras sukeban. Men redan innan dess har hon rykt ihop med Reiko Ike.
Livets glada kriminella dagar följer. Men sen kommer de, naturligtvis, på kant med en yakuza. Lea gubbar som tvångsprostituerar ung tjejer. Sen följer ganska många vändor med olika intriger och karaktärer. Men när slutligen Miki och Reiko fightats och blivit vänner, gör de gemensamt processen kort med yakuzan. Därpå far de på nya äventyr i var sitt arbetsfordon typ, likbil, brandbil, polisbil.
Inte lika kreativt filmad som många andra pinkyfilmer, men den funkar.
Zenka onna: koroshi-bushi
Saken är biff!
1973. Criminal Woman: Killing Melody. Härlig pinky/hämnd-rulle. Huvudpersonen (Reiko Ike) försöker kniva en yakuzaboss för att hämnas sin fars död och hamnar i kurran. Där träffar vi andra kriminella kvinnor. De flesta spexiga men också en som tillhör nämnda yakuza (Miki Sugimoto). Viss friktion uppstår.
Nåväl, väl ute ur finkan sätts hämndplanerna i verket. En hämnd som går ut på att tillintetgöra hela yakuzan, och om jag inte missminner mig stryker ett konkurrerand brottssyndikat också med, av bara farten.
Bra, rolig och sjukt visuell, som en sukebanfilm ungefär.
Akai tenshi
1966. Red Angel. En nybakad sjuksköterska kommer till ett fältsjukhus där hon redan första natten blir våldtagen av en sjuk basse. Sen skickas hon till till fronten där det är väldigt blodigt och det amputeras lemmar på löpande band. Där försöker hon rädda livet på sin våldtäktsman. Sen inleder hon ett förhållande med en äldre pundande läkare. Sen åks det fram och tillbaka mellan fronten och det andra sjukuset och hon är tillsammans med en armamputerad man. Till slut hamnar hon ute i fält, mitt i kriget.
Mycket äckliga amputationsscener, som inte visar några detaljer men har väldigt naturalistiska ljudeffekter.
Joshuu sasori: 701-gô urami-bushi
Den elaka polisen som ska hänga Scorpion råkar hänga sig själv.
1973. Female Prisoner Scorpion: #701's Grudge Song.
Inte samma regissör som i de tidigare filmerna. Plöstligt är bilderna som från en brittisk film bortsett från några enstaka efterapningar av tidigare scener. Inte samma klass som det tre föregående alltså.
Scorpion skadas i en polisjakt. En kille som tidigare misshandlats av polisen känner sympati och tar hand om henne. Tillsammans blir de ett Bonny and Clyde-par. De har värsta vendettan med en elak polischef och dennes fru råkar trilla ner från en balkong. Killen åker dit, torteras och genom utnyttjande av hans mamma får polisen honom att röja Scorpion.
Hon hamnar på death-row. Men elake polisen vill döda henne själv och fritar henne. Naturligtvis går det inte som han tänkt sig (se bild). Slutligen mördar Scorpion killen som skvallrade på henne. Men inte för att hämnas, utan för att döda den del hos sig själv som blev kär i honom (?).
Sen får vi höra grudgesången igen.
Joshuu sasori: Kemono-beya
Den här gången är Scorpion fånge i dagvattensystemet under staden.
1973. Female Prisoner Scorpion: Beast Stable. Tredje Scorpionfilmen.
Scorpion är på rymmen. Inledningsvis springer hon omkring handbojad till den polisarm hon just kapat. En arm som senare dyker upp i en liten Kurosawa (Yojimbo) blinkning.
En kvinna, Yuki, som som tar hand om sin förståndshandikappade brors alla behov och dessutom prostituerar sig stöter ihop med henne, och de två olyckssystrarna finner varandra.
Den här gången drabbar hämnden framför allt ett lokalt yakuzagäng som trampat på våra hjältar och traktens kvinnor, men dessutom den enarmade polisen. Avslutningen den här gången är mer raffinerad än att Scorpion själv sticker kniven i dem.
Den här filmen är kanske ännu mer utvecklad i sitt bildspråk än de tidigare även om det teatrala dragen är nedtonade. Fina drömliknade sekvenser, rolig klippning och annorlunda lösningar. Borde användas som skolexempel för hugade filmskapare.
Joshuu 701-gô: Sasori
Den här är värd två bilder. Förtexter och ett prison-riot.
1972. Female Prisoner #701: Scorpion. Vad säger man, världklass! Jag sa tidigare att jag skulle kolla fler scorpionrullar - bra idé. Se Female Convict Scorpion Jailhouse 41
Om man tar nån samtida Bronson-hämnd-film men sätter en kvinna i huvudrollen, eller snarar låter offeren i en sån film själva sköta hämnden. Och sen blandar det med nån fänglsefilm av typen "mig ska de inte kunna knäcka". Lämnar hela konceptet till en regissör med visuellt konstnärliga ambitioner så blir det kanske nåt sånt här. Kameran hittar hela tiden nya kreativa bildlösningar ibland är filmen till och med uppochner utan att det känns krystat. Det glider mellan realism och surrealism, från verkligheten till teaterscenen. Lite som en manga. Dessutom är det en bra actionrulle.
Scorpion har hamnat i fängelse efter att ha blivit utnyttjad av en hänsyslös och skum polis. Nu ruvar hon på sin hämnd. Hon är stenhård, säger inte ett ljud trots att hon förnedras och torteras av vakter och medfångar. Hon rymmer, fångas, rymmer igen.
Det är konstigt hur hög konstnärlig kvalité den japanska exploitation-filmen från den här eran hade jämfört med den från USA och Europa.
Tomie: Replay
2000. Film, med serietidningsestetik, som börjar rätt lovande men sen bara blir trist och ointressant. Det finns en stor genre inom skräckfilm som är riktad till tonåringar och har tonåringar i rollerna. Hur mycket splatter och gore de här filmerna än innehåller, blir de aldrig läskiga på riktigt. Det här är en sån.
Ett barn har ett huvud i magen. Man opererar ut det. Sen växer det ut en kropp på det, för det är Tomie. Tomie-som-inte-kan-dö. Sen dör massa folk som hon stöter ihop med. En film i en rad tomiefilmer.
Uzumaki
Dikt och verklighet...
Endast några lösryckta bitar ur originalhistorien har använts. Men tyvärr utan att ens utveckla de delarna. Dessutom finns ett tillagt buskis-element som inte passar in. Gamla boken-är-bättre-än-filmen klychan passar utmärkt.
Antagligen hade det funkat bättre som tv-serie då storyn består av mer eller mindre fristående kapitel som leder i samma riktning.
Min favorithistoria om de gravida kvinnorna som börjar bete sig som myggor; och om deras barn, som längtar tillbaka in i livmodern, och vars navelsträngar växer som svampar (som tillagas i sjukhusköket); är tyvärr inte med alls.
Men den kanske är sevärd ...jag kan inte bedömma det.
Female Convict Scorpion Jailhouse 41
Med huvudkontrahenterna på var sin flank, spanar de, likt sju samurajer, ner mot en övergiven by.
Men det är också gammal hederlig våldsunderhållning med blod och knivar ...och så självklart de gamla vanliga kiss och bajsskämten från den här eran i japansk film. Fotot, färgerna och sountracket är helt sjukt snyggt. Måste kolla upp de andra scorpionfilmerna.
Irezumi
En tidig "pinky violence" film. Inte lika rolig och osedlig som 70-tals-pinkyn, men sevärd. Och som alltid i japanska kostymdramor - massor av fräcka textilmönster.
