Tittat på...

"No Country for Old Men" var inte direkt första gången Javier Bardem hade knasig frisyr. Jfr här.



1997. S & V film med högt tempo. Bizarr humor. Om smuggling, kannibalism, kidnappning, magi mm.

2000. Nittonhundrasjuttiotal. Femtonårig kille med musikjournalistambitioner blir vän med, och hjälpt in i branchen av Lester Bangs. Plötsligt befinner han sig på turne med ett av tidens stora rockband och ska skriva för tidningen Rolling Stone. Hans mamma är jätteorolig och terroriserar band och hotell via telefon. Han utvecklar goda relationer till några musikälskande tjejer (som absolut inte är gropies) och bandets gitarrist.

Samma kille som var lite lik en ung Roman Polanski här, är här lik en ännu yngre dito. My name is Earl-Earl spelar rollen som sångare.

Jättebra. Nästan femma.

2007. Springfield sätts i karantän under en glaskupa på grund av att vissa innvånare inte tar miljöhoten på allvar (Homer). När hela staden senare ska utplånas med en bomb får samma person vara hjälte och rädda alla.
Rolig.

Vissa scener har äkta kuliss i bakgrunden. Då känns det lite verkligt.



2008. Barnfilm. Trodde att boken hade filmats. Men så är det inte. Däremot gör personerna ungefär samma resa, med utgångspunkt från att vernehistorien är sann.

Ganska kass rakt igenom. Det mesta är dataanimerat, utan några större ambitioner på realism verkar det som. Känslan av att det skådespelas framför en green/blue-screen finns där hela tiden. Tämligt oangageande och ospännande. Men rent berättartekninskt funkar den någotsånär iallafall.

Ingen film att rekommendera eller se om. Känns mest som en promotion för ett videospel.

Saken är biff!



1973. Criminal Woman: Killing Melody. Härlig pinky/hämnd-rulle. Huvudpersonen (Reiko Ike) försöker kniva en yakuzaboss för att hämnas sin fars död och hamnar i kurran. Där träffar vi andra kriminella kvinnor. De flesta spexiga men också en som tillhör nämnda yakuza (Miki Sugimoto). Viss friktion uppstår.

Nåväl, väl ute ur finkan sätts hämndplanerna i verket. En hämnd som går ut på att tillintetgöra hela yakuzan, och om jag inte missminner mig stryker ett konkurrerand brottssyndikat också med, av bara farten.

Bra, rolig och sjukt visuell, som en sukebanfilm ungefär.

Tim är så het att han måste läggas på is.



1990. Bra film som utspelar sig på vägen mot döden. Ner i helvetet och upp igen. Håller bra nerv och intresset uppe genom hela filmen. Snygga skitiga brooklynmiljöer.

1966. Red Angel. En nybakad sjuksköterska kommer till ett fältsjukhus där hon redan första natten blir våldtagen av en sjuk basse. Sen skickas hon till till fronten där det är väldigt blodigt och det amputeras lemmar på löpande band. Där försöker hon rädda livet på sin våldtäktsman. Sen inleder hon ett förhållande med en äldre pundande läkare. Sen åks det fram och tillbaka mellan fronten och det andra sjukuset och hon är tillsammans med en armamputerad man. Till slut hamnar hon ute i fält, mitt i kriget.

Mycket äckliga amputationsscener, som inte visar några detaljer men har väldigt naturalistiska ljudeffekter. 

2008. Brödernacohenfilm med viss woodyallenkänsla. Handlar den här, likt föregående, också om NSA? Eller CIA? En spionhistoria som egentligen inte är en spionhistoria. Det handla mest om missförstånd och dåliga kärleksrelationer, men ändå saknas inte sjutvapen och ond bråd död.

Alla skådisar är jättebra. Brad Pitts subtila minspel. George Clooney med sin sex-kudde under armen. Stor komik.
Extra plus för Fugs-låten CIA-man till eftertexten. Men vad är det för version?

1998. Tio år gammal men kändes högaktuell nu med alla FRA-lagar och all anti-terroristspaning som följt på 9/11.

Fresh Prince blir oavsiktligt indragen i en mordhistoria som NSA vill mörka. Tack var all datalagring, alla mobiltelefoner och spionsatteliter kan de följa hans minsta steg och han kan inte gömma sig nån stans.
Men sen får han hjälp av Gene Hackman som verkar komma direkt från sin gamla film Avlyssningen.

Spännande action som tyvärr, på grund av att jag såg den på en reklamkanal, var helt sönderhackad. Kanske hade den fått en fyra om jag sett den utan avbrott.

Herr Peck



1951. Ok, Ioan Gruffudd är min all-time-Hornis. Men Gregory Peck gör ett riktigt bra jobb som den omutlige, rättrådige, hjältemodige men ödmjuke och lätt tafatte Horatio Hornblower.

Bra underhållning. Råbarkade sjömän, kvinnlig fägring och massor med kanoner.

2008. Filmatisering av vampyrboken med samma namn. Mycket lyckat bildmässigt. Härliga grovkorniga nattbilder. Bra casting. Kul att se Ika i Rutan igen.
Men nån skräckfilm, i det avseende att man blir skrämd, är det inte.

2008. Animerat. Likt föregående film Soldier utspelar den här sig på en postapokalyptisk sopplanet. Jorden, i det här fallet. En ensam robot, Wall-E, är kvar och städar. Wall-E har en kackerlacka som vän och en stor kuriosasamling.
En dag kommer en hightechrobot och letar efter organiskt liv. Utsänd av människorna för att undersöka möjligheten för eventuellt återvändande, ska det visa sig.
Wall-E blir kär, hamnar i rymden, räddar mänskligheten, återvänder mm.
Riktigt bra och rolig.

1998. Kurt Russel har uppfostrats till soldat sen kuvösen. När det sen kommer en bättre typ av klonade soldater slängs han bokstavligen på soptippen. På skräpplaneten, där han hamnar, bor det snälla mäniskor. Kurt kan inte riktigt anpassa sig. Men när de senare blir anfallna av klonsoldaterna får han göra det han är bra på - kriga.

Man känner igen miljön från den typ av postapokalyptiska tecknade serier som började bli populära på 80-talet. Ok men förutsägbar och lite töntig bitvis.