Tittat på...

-Kolla, hon som är med i Veer-Zaara!



2003. Om en man som blivit föståndshandikappad på grund av en olycka då han låg i moderlivet. En olycka delvis osakad av hans pappa som lyckats kontakta utomjordingar. Killen växer upp och blir en stor karl men går i mellanstadiet och alla han kompisar är barn. Men sen kommer en snygg tjej (vuxen) till byn och blir kompis med honom. Då blir byns snygga killar avis och börjar mobbas. Sen får killen, och tjejen, kontakt med utomjordingarna... ja, det händer massa grejer... och vår hjälte blir så småningom nån sorts übermensch, fast snäll.

Det är väldigt mycke E.T. i över den här filmen. Ibland är det ren barnfim, ibland slåss de med cyckelkedjor. Sångådansnumren varierar mellan riktigt roliga och saggigt gammalt alp-tugg.

2008. Läderlappen har blivit ännu lite mörkare och fått ännu mörkare röst. Vilket bidrog till att jag hade lite svårt att både se och höra allt. Men jokern var rolig och storyn ok.

Lappen respektive en åklagare driver sin hopplösa kamp mot brottsligheten i Gotham. Batman besegrar till slut Jokern men är tvungen att offra sin trovärdightet, eller vad man ska kalla det. Dessutom blir han av med tjejen och åklagaren halva sitt ansikte (sen dör han också tror jag).

Pickan gömd i en tidning fixar buset.



1974. Vad säger man? -Klassisk hämnd! Charles Bronson, redan då 53 år gammal, ger sig ut på ett korståg mot stadens rånare då hans fru blivit mördad och dotter våldtagen. (En av förövarna är för övrigt Jeff Goldblume i en väldigt kissnödig roll.) Polisen låter honom slippa undan då rånfrekvensen i staden halveras.

Noteras kan, när han börjat döda och återfått sinnesfriden, att han börjar spela skivor på hög volym målar lägenheten orange, förser den med valv och fixar väldigt coola halltapeter.

2008. En ny Indiana Jones-film. Exakt vad man kan förvänta sig. Gömda skatter, hemliga gångar med fällor, jagande och battlande. Tror inte den här är sämre än de tidigare. Men på tiden det begav sig kändes det nostalgiska greppet nytt. Det kan man inte säga nu. Behållningen är, som så ofta, filmskurken. Här Cate Blanchett som ond ryska med parapsykolgiska gåvor och cool frisyr.

Reflektion: Vet inte hur många filmer jag sett där de slutligen hittar nån gammal dold ruinstad. Och nog fan ska den alltid, ALLTID, rasa ihop under nån sorts naturkatastrofliknande omständighet. Som om folk efter filmen annars skulle fråga: Jaha och var ligger den där staden nu då? Precis som om resten av fimen var en dokumentär. Finns det nåt gammalt avtal som tecknades i Hollywood vid förra seklets början? "Villkoret för att ha med en ruinstad i filmen är obligatoriskt ras på slutet, annar blir det inget med det."

Den okända brodern Birro dyker upp i Indien.



2001.Kille börjar forska i vad som egentlig hände hans mamma, Zubeidaa. En mor han aldrig minns att han träffat, och som förargat hans morfar så till den milda grad att hon varit oomnämnbar under hans uppväxt.

Historien rullas upp genom genom "intervjuver" med personer som minns henne. En historia om religiösa motsättningar, svartsjuka och giftermål med en Maharaja.

Dansnumren är old-school då det mesta av handlingen är förlagd i till 30-talet (?). Tyvärr saknade jag den, för mig, bizarra humorn som brukar vara en del av bollywoodfilmerna.

2004. Indiens Tom Cruise möter Indiens Bill Pullman i en kamp på liv och död.

Vår hjälte blir kär i en tjej och är beredd att offra livet för henne. Men hon är genomfalsk och ond och lurar honom att ta på sig skulden för ett brott som hennes egentliga kille begått. Han är datahackern som snuvat gansterbossen Anna Babu på typ hur mycket pengar som helst. Den försmådde hjälten blir fett deprimerad och det hela tar formen av en klassisk hämndrulle.

Känner inte riktigt igen mig från de bollywoodfilmer jag sett tidigare. Här finns ingen familje-/släkthistoria utan den handlar om ensamstående singlar. Men visst sjungs och dansas det en hel del, men det är i huvudsak förlagt till filmens första del. Längden håller sig dessutom inom ett rimligt långfilmsformat.

Rolig hustomte med den olycksaliga krönikan.



2008. Barnfilm, om att det faktiskt finns en massa sagofigurer, typ tomtar och troll, omkring oss. Det är bara det att vi inte kan se dem. Men nu kan barnen i filmen det. En gammal släkting har startat en beef med en jätte och barnen får avsluta vendettan.

Välgjord, rolig, trevlig och kanske lite lagom läskig för de allra yngsta.

Selma, beväpnad, men inte alls så amorf som i "A Dirty Shame".



2008. Blandning av fantasy och superhero med ganska mycket Star Wars-känsla. Det är mexikanen från Pans Labyrint och Devils Backbone som har gjort den, så mask och scenografi är helt lysande. Dessutom är den lite smårolig. Men jag minns inte i detalj vad den handlade om. Selma Blair som jag såg första gången i en John Waters-film har naturligtvis hur mycket credd som helst hos mig.

Tjejen i manshamn & "Modern Girls"-killen spanar in en tjej.



1985. En omvänd Tootsie i high school miljö. Snygg tjej som inte tas på allvar som journalist vid skoltidningen gör en "Günter Wallraff" som kille, på en annan skola. Både för att öka sina chanser som journalist och för att göra ett reportage. Träffar killen från, den så ofta refererade till, Modern Girls. De blir bästisar och sen i slutet, när hon visat tuttarna, även amorösa.

Vetenskapskvinnan, robotpolisen och robotassistenten.



1991. Robotrix. Galen vetenskapsman för över sin hjärna till en robot, typ Terminator. Han ska hämnas på en shejk som inte ville köpa hans robotar. Han kidnappar shejkens son. Dessutom börjar han ligga-ihjäl prostituerade.
De som shejken valde att köpa robotar av, en smart vetenskapskvinna och hennes assistent (robot) ska hjälpa polisen att stoppa elakingen. En kvinnlig polis som just blivit dödad får också en viktig roll, då man tar hennes hjärna och sätter in i en robot.

Lite Robocop, lite Terminator, lite naket och mycket våld. Rolig b-Hong-Kong-rulle.

2008. Jag såg denna i liten mörk suddig version i mobilen, så jag är inte riktigt säker på vad som hände.
 
Men... Kille som är ägare av en skrupellös vapenindustri hamnar själv i en krigssituation och blir tillfångatagen av, typ, talibaner. De vill att han ska utveckla nån bomb eller nåt åt dem. Han får en annan vetenskapsman som medhjälpare. Sen dör han nästan och får nån sorts mekaniskt hjärta/batteri av kollegan. Sen bygger han en järnrustning och ger talibanerna på nöten.

När han kommer hem vill han inte hålla på med vapen längre och det blir dålig stämning i företaget. Men han fortsätter förfina sin rustning och lär sig flyga med den.

Rustningen är jättesnygg och jag har altid gillat personliga flygapparater (favorit The Rocketeer) så den borde fått en fyra, men eftersom jag såg så dåligt chansar jag på trea.