Rånarna





2003. Några bankrånare verkar ha militär eller polisiär bakgrund. Hon från Masjävlar försöker ta reda på vilka de är. Hon är ihop med Micke Persbrant. När man ser det i en tidig scen börjar man ana vart det barkar. Och filmen barkar i stort sett som man kan förutse rakt igenom. 

Bra tempo och lite spännande ibland. Men som sagt förutsägbar. Dessutom för starka klichéer. De onda ser till exempel så otroligt onda ut att det blir parodi. Och så Stefan Sauk... spelar exakt samme gubbe som vanligt - Stefan Sauk. 

Bosque de sombras (2006)





2006. The Backwoods.

Två brittiska par åker till norra Spanien för att ta det lungt och jaga. Den ene mannen är den andres chef. Chefen har köpt sin farmors gamla hus, som ligger isolerat i skogen, där de ska bo. De stannar på ett lokalt värdshus. Redan här etableras en sista färden-stämning. 
Dagen efter går killarna på jakt. De hittar ett barn instängt och kedjat i ett ödehus. De tar hand om barnet. Det skulle de inte gjort. Nu är de plötsligt i fiendeland och en kamp på liv och död startar. Både innre och yttre konflikter.

Snygg film, bra stämning och spännande. Har tydligen fått usel kritik, vet inte varför. 

The World, the Flesh and the Devil




1959.
Harry Belafonte jobbar i en gruva. Så blir det ett ras och han är instängd i fem dagar. När han kommer ut finns det inga människor någon stans. Han tar sig till New York för att leta efter folk. Men det är helt tomt. Han börjar dock innrätta sig i ensamtillvaron. Fixar elektricitet och umgås med skyltdockor. Här påminner filmen en hel del om I Am Legend. Så småningom dyker dock en kvinna upp, Inger Stevens. Så inleds filmens drama. Hon är vit, han är svart, året är 1959. Kan de ha en relation eller inte - även om de är de sista människorna på jorden? Sen dyker det upp en man till. Vit. Ericson från Falcon Crest! Ja efter ett tag är det krig igen - trots att det bara finns tre människor.

På det hela taget en bra och fantasieggande film. Minus för stundtals riktigt uschligt framsägande av repliker; då i synnerhet ms. Stevens; och att Harry då och då brister ut i sång, vilket inte känns helt på sin plats. Ok att en människa sjunger i sin ensamhet, men inte att med bakgrundsakompangemang.

Ett år...

...och c:a 150 sedda filmer.

The California Kid


Kolla saftblandaren! Så bisarrt överdimensionerad och tillika kool.



1974. En elak sheriff jagar och prejar fartsyndare nedför branta backar så de kör ihjäl sig. En av de döda är Martin Sheens brorsa. Så kommer Martin till byn i sin hotrod. Sheriffen blir nervis, pojkarna på orten impade och fikets servitris intresserad. Slutligen rejsar Martin sheriffen och lagens långa får smaka sin egen medicin.

Gjord för tv. Ska utspela sig på femtiotalet men allt känns extremt sjuttiofyra, inklusive soundtrack med funky gitarr. Nick Nolte och Martins bror är också med. Alla ser unga ut.

Krasnaya palatka


Sovjetiska isbrytaren Krassin kar kört fast.



1969. The Red Tent.

Om den katastrofala italienska luftskeppsexpeditionen till nordpolen. Filmen tar sitt avstamp trettio år efter den aktuella händelsen, när expeditionsledaren bokstavligen konfronteras av de andra deltagarnas spöken. Han ställs till svars inför det moraliska dilemmat att han lät sig räddas först och lämnade sina mannar bakom sig.
Vi för följa hur luftskeppet når polen med på hemresan blir nedisat och stötrtar. De överlevande lyckas rigga ett tält på isen. Tack vare en lyckad björnjakt överlever de. Pga väder och dyl är det väldigt svårt att undsätta dem. Bland annat dör Amundsen (Sean Connery) under ett försök.

Spännande, underhållande, snyggt filmad, men med vissa kalkoninslag. Filmhistoriskt intressant kanske för att den var en italiensk-sovjetisk samproduktion inspelad på engelska. Det sovjetiska filmspråket är tydligt stundtals. Särskilt när det ryska folket porträtteras - synnerligen heroiskt. För övrigt har de plockat in en ganska lumpen svenska karaktär - som tydligen inte är verklighetsbaserad - samtidigt som de också gjort om en i verkligheten norsk (hjälte?) till svensk.

Zubekô banchô: yume wa yoru hiraku

 


1970.  Delinquent Girl Boss: Blossoming Night Dreams

Den första filmen om Rika, alltså Reiko Oshida-Rika, inte Rika Aoki-Rika; ungdomsgangsterfimlmens Kajsa Kavat. Alltid leende med smilgropar och ett stort socialt patos.  

Rika börjar jobba på en "catch bar". Ett hemtrevligt ställe styrt av en mama-san. Men den lokale bossen vill åt lokanen. Och maman hamnar i större och större problem och blir pressad att ge upp baren. En gammal älskare, men samtidigt också den man som dödade hennes far dyker upp och hjälper till på slutet, i värsta svärdsfighten. 

Mycket musik, hippies och droger.

Shin joshuu sasori: 701-gô





1976. New Female Prisoner Scorpion: #701.

Här har vi en ny Scorpion. Det är ju inte riktigt detsamma som tidigare men filmen gör ändå en del för att hålla den visuella stilen från tidigare scorpionfilmer. 

En kvinna, blivande 701, ska gifta sig. Men hennes syster försvinner under mystiska omständigheter. Hon lämnar ett kassettband efter sig med bevis för att politikern hon jobbat för är korrupt. Politkern är dock inte den som ger med sig när hon försöker få reda på nåt om systern genom att sätta press på honom. Istället riggar han så att hon hamnar i fängelse för att ha mördat systern. Dessutom ser han till att fästmannen köps och gifter in sig i politiken, samt mutar fångvården att ta kål på fånge 701. Blir hon lack eller? Så skapas en skorpion. Resten är det gamla vanliga - först förnedring sedan hämnd.  


Death Race





2008. Var man sucker för Carmageddon borde den här vara intressant. Och jag tycker det är riktigt bra, lagom töntig underhållning. Bilar, tjejjer, pang-pang på ett sätt som är hundra gånger roligare än t ex 2 Fast-filmerna.

Sen ska man naturligtvis inte jämföra med originalet Death Race 2000 som är en riktig höjdarfilm och dessutom komedi. Just komiken här är inte direkt styrkan.

STORT plus till minimalt användande av CGI. Jätteskönt att se bilar krocka på riktigt.

RSS 2.0