Death Defying Acts


De här två är bra - men inte filmen.



2007. Trodde den skulle handla om Houdini, vilket kunde vara intressant. Men den handlar om en fiktiv kvinnas fiktiva kärlekshistoria med honom, strax före hans död. Det var inte så intressant. Rollerna som Houdinis manager resp kvinnans (Zeta-Jones) dotter spelas dock riktigt bra.
Svag tvåa.

Konketsuji Rika: Hamagure komoriuta


Rika, pricksäker som Queequeg, med uppfostringsanstaltstjejjerna i en speedboat.



1973. Rica 3: Juvenile Lullabay. 

Den avslutande filmen om Rika - halvblodet. Här är det inte samma regissör, storyn är mest lösa sketcher och Rika får inte sjunga. Soundtracket låter mer som Real Group på speed. Iofs ganska tidstypiskt. Här spelar rasmotsättningar en ännu större roll än tidigare, likaså polariseringen Japan - USA. 

Huvudskurken är en "vit" man vid namn Niqison (läs: Nixon) som gärna vill spela in p-film med japanska barn. Men även ett gäng unga japanska rasister (vars rasism, likt Rikas ursprung, grundar sig på våldtäkt av utförd amerikanska soldater) tillhör motståndarna. Naturligtvis får alla på nöten av våra hjältar till slut.
Däremellan är det ganska mycket knasigheter. Bland annat, när tjejjerna rymmer från ett mentalsjukus, hänger som av en slump, ett exakt antal matchande knutte-utstyrslar i deras storlekar på krokar vid utgången. Där till en uppsättning olåsta motorcyklar. Gissa om det blir åka av?

Sammanfattnigsvis, angående hela rikaserien: Symboliken av att Japan känner sig våldtaget av USA, bomberna och militärbaserna, är inte direkt subtil. Men kanske det återkommande temat om kidnappning och trafficing också är en del av det kollektiva dåliga samvetet för de japanska krigsbordellerna under andra världskriget.

En annan sak som skiljer de här, på ett lite tråkigt sätt, från andra sukebanfilmer; är att så fort det börjar hetta till dyker snygga killen Goro upp och hjälper till. Rika klarar sig inte riktigt ensam. Är det kanske för att hon inte är heljapan?

Hursomhelst är hon apkool när hon tar sig an buset likt en stor älg - i designerkläder.






Konketsuji Rika: Hitoriyuku sasuraitabi



Överst: När inte nävarna räcker blir det skjutjärn. Alltid med matchande handskar.
Under: "Rica the Amerasian" och "Hanako the Afro-asian" med glass.



1973. Rica 2: Lonely Wanderer. 

Rika åker till en hamnstad för att leta efter sin kompis. Hela tiden är hon skuggad av en mystisk främling samt utsatt för ständiga mordförsök. Kompisen gömmer sig på mentalsjukhus pga problem med lokala buset. Det är nåt skumt på gång då sjömän från ett fartyg försvinner en masse. Rika försöker ta reda på vad som hänt. 
Till att börja med slår hon sig ihop med en nattklubbssjungande transvesitit. Hon får chans att sjunga ett par låtar. Sen utgår transvestiten ur handlingen.
Sen händer det en massa grejjer. Många subplots. Allt handlar till syvende och sist om om trafficing och det blir battle på båten. Och där kommer bauta-rica till sin rätt. Även här får hon konfronteras med sitt arv och battla vitingar.


Hana to hebi





1974. Flowers and Snake. Bisarr komedi där huvudingredienserna är bondage och lavemang. Jag tror boken den bygger på är seriös. Men vad vet jag...

En hämmad kille i trettioårsåldern bor med sin mamma. Mamman spelar in bondagefilmer i undervåningen. Något som inte är gynnsamt för hans mardrömmar (som handlar om att  han som barn dödat sin mors älskare).
Nävål. Hunsadekillens chef får nys om familjens bondageintresse och beordrar honom att tämja hans fru. Frun har nämligen inte varit särskilt kärleksfull vilket chefen hämnats på hennes kammarjungfru. 
Killen börjar tämja och morsan hjälper till. Naturligtvis blir han så småningom kär i chefens fru. Morsan blir svartsjuk. Chefen blir sur. Killen gör upp med morsan, blir av med mardrömmarna flyttar hem till chefen och frun. Och lever lycklig alla sina... men lyckligast av alla är de torterade kvinnorna..? Som sagt något bisarr

Los Cronocrímenes





2007. Tidsbrotten(?). Den här frågan är ju alltid intressant: Hur skulle de bli om det fanns en tidsmaskin? Kan man äka tillbaka och justera fel. Och hur blir det om man möter sig själv? Och blir det en loop så det blir fler och fler gubbar i det förflutna? Och och?

En liten film som inte alls är så tokig. Om en man som sitter med kikare i sin trädgård och ser nåt i skogen...

Flottans glada gossar


Den första hip-hop-filmen?



1954. Lössläppt komedi med den tidens två stora Åkar. Några killar i sjönäringen vill gärna starta eget. Nu jobbar de för sin gamle kompis som gift sig till pengar. Alla kallas på repmånad i flottan. Det blir lite rörigt då de bytt identitet med varandra pga omständigheter. Militärfartyget får destination Monte Carlo. Där blir det en jäkla cirkus med förvecklingar rörande pengar, flickvänner, fruar mm. 

Damer som blottar överkroppen och supergaya dansnummer i sjömanskostym gör att man höjer ögonbrynen lite, med tanke på tiden den är gjord i. Men den riktiga hakdropparen är när de plötsligt börjar rappa och sedan dessutom brejka!

The Station Agent




2003. En man som är mycket intresserad av tåg får ärva en gammal stationsbyggnad. Trainspotting på riktigt. Han tänker sig ett ensamt stilla liv. Men blir genast mer eller mindre förföljd av några personer. En deppig kvinna. En glad glassförsäljare, utan känsla för personlig integritet. En gravid tjej. Ett frågvist barn.

Mycket trevlig film.

Sukeban Deka: Kôdo nêmu = Asamiya Saki





2006. Yo-Yo Girl Cop. Den är popkulturellt snygg och glassigt förpackad. Framförallt på slutet då antagonisterna klär sig i sina battle-dräkter och blir som animefigurer. Men det är definitivt ingen Sukebanfilm av sjuttiotalssnitt. Det här är en teen-movie.

Hursom... Vår centralgestalt hämtas från kriminalvården i USA. Ett land där hon vuxit upp på gatan med sin mor, en fd japansk polis i lansdflykt, numera alkis.

Tjejen rekryteras av japanska polisen för att gå under cover i en skola där där man misstänker det finns en koppling till den "domedagsklocka" som räknar ned på internet. Tiden är knapp. Hon utrustas med en stål-yo-yo som vapen.

Cisco Pike





1972. Kris Kristofferson i sin första film. Han är en före detta teen idol på dekis. Lite som en The Dude, fast seriös. Han har försörjt sig som langare. Men nu lagt av och försöker satsa på sina demos. Men...
Då kommer Gene Hackman, i en roll han gör helt suveränt, som heltokig speedad polis. Känns lite som om rollen egentligen är skriven för Dennis Hopper. Polisen har kommit över/snott ett jätteparti gräs som han nu tvingar Kris att sälja av. 

Riktigt hygglig. Härlig sjabbig LA -70 känsla.

The 'burbs





1989. Tom Hanks, Prinsessan Leia och Corey Feldman i samma film. Det har flyttat in några väldigt skumma grannar på gatan. väldigt skumma. De övriga börjar spionera på dem. Mer och mer organiserat. 

Massor med skämt inga döda sekunder men det blir ändå inte särskilt engagerande.

Tôkyô zankoku keisatsu


"Med en motorsåg i varje hand, klarar sig Ruka i varje land"



2008. Tokyo Gore Police. 

I ett robo cop-framtida Tokyo springer det runt en massa bovar som, om de får en skada, muterar fram vapen på sin kropp. Därför är de ganska svårbekämpade. Men där kommer Ruka in i bilden. En skicklig brottsbekämpare som drivs av att hämnas sin fars mördare.

Kul blodig satir. Fylld med små reklamfilmer för gulliga prylar. Typ mattknivar i djurform, avsedda för småflickor att skära sig i armarna med.

RSS 2.0