Tittat på...

1988. Jeff Gouldblum och Cyndi Lauper är synska och utnyttjas av Peter Falk för att leta efter Inkaguld. Sen kommer det andra synska och det blir hallaballo. Roliga oneliners men ganska tråkig historia.

2004. Bröderna Estevez/Cheen rakar flint och gestaltar porr-bröderna Mitchell.
De gör film, öppnar klubb, knarkar och skjuter varann. Eftersom den är en bio-pic saknar den dramats oväntade vändning, och är från början till slut ganska förutsägbar. Slutet är iofs lite dåligt förklarat.
Kvalitativt långt från Boogie Nights och Larry Flynt filmen.

-Där, det är Bruno Xs bil! (Madsen ej med på bilden)



1986. Är man ute efter åttitalsnostalgi behöver man bara den här filmen. Första 15 minuterna är en orgie i åttital. Allt från förtexternas typsnitt och färger, till prylar i dekor och MTV-jinglar i bakgrunden.
Kille som ska se nördig ut (som så här i efterhand är den enda som ser cool ut) får följa med sin uteblivna dejts kompisar i LA-natten på jakt efter rockstjärnan Bruno X. Det blir ganska kul.

Virginia Madsen - den felande länken mellan Susan Sarandon och Julian Moore - är med i filmen. Madsen, är det danskt påbrå? Är det de generna som gör de här damerna så lika? (Jfr kulögda, rödhåriga medlemmar i Gasolin.)

1983. Crazyhumor typ Allan Arkush. "Mysig" rockklubb hotas att köpas upp av ond affärsman-klubbägare. Förberedelser för en nyårsgala. Komplikationer och crazy-situationer. Punkare och gamla hippies. Och fraförallt Lou Reed som en riktigt rolig parodi på sig själv. För övrigt känner vi igen en del av ensambeln från Rock 'n Roll High School och Death Race 2000.

"Tre munnar" hade varit en roligare titel. Kolla - en på varje kind och en i mitten.



2004. Ja vad säger man... det fanns ju ingen möjlighet att den här kunde vara sämre än väntat. Och visst, jag har sett mycket sämre filmer.

En typisk domedagshistoria. Alla mänskor dör. En kvinna letar efter sina man. Han kommer hem efter ett krig, förvandlad till pundare. De träffar massa folk på vägen. Både onda och goda. I slutet offrar sig huvudpersonen för familjens överlevnad. Det kunde ha utspelat sig i stadsruiner i en dark-futurehistoria, eller som här med i vackra naturscenerier på öland. Det spelar inte så stor roll. Problemen här är att det undeliggande dramat inte är särskilt starkt och avsaknaden av nån egentlig story. Skådespeleriet är för övrigt helt ok. Det är väl igentligen bara Maria Bonnevie som inte känns särkilt trovärdig. Så fort hon öppnar mun så tänker man bara: aha, en skådespelare.

Men jag tror filmen är mest utskarattad för Persbrants superfula frisyr, som folk såg i trailern (Jag minns jublet i biosalongen). Jag har inte träffat nån som sett själva filmen.

Flash Gordon 2007 - Blixt, Baylin och Dr. Hans Zarkov på skogspromenad.

Jag tittar också på den nya (2007) Blixt Gordon-serien från amerikanska SciFi Channel. Jag läste ett inlägg om serien på IMDB tidigare, där uttrycket Cheezy Effects används flitigt. Alla där verkar avsky den här serien. Och visst är effekterna ostiga - men det var ju ett signum för serien redan på 1930 talet. Lika så dialog, manus och skådespeleri - cheezy! Men jag har alltid gillat Blixt. Jag saknar mina, nu stulna, Alex Raymond-album jag köpte som barn.

Mycket är sig olikt i 2007 års tolkning av dramat.

• För att spara på ostiga effekter är handlingen mestadels förlagd till dagens USA. Med hjälp av rifts kan man färdas genom dimensionerna till Mongo. Ajöss, coola rymdskepp!
• Dale Arden är en självständig journalist, med pojkvän, som inte alls behöver räddas av Blixt var tionde minut.
• Bilxts kompis från Mongo är inte prins Barin, utan Baylin en kvinnlig bounty-hunter. Som inte fattar nåt av jordens sociala koder, äter frukt med skal och är lite grovt manligt sexig.
• Hans Zarkov är iofs fortfarande en kuf. Men inte den gamla typen av galen vetenskapsman. Utan för varje avsnitt mer och mer en (Michel Moore-lik) pajas. Medans den gamle Zarkov blev mer och mer balanserad.
• Blix själv är en lite klantig kille som springer bakom tjejerna.
• Och så har vi Ming - En helt vanlig farbror! Ok, han är diktator, men inte i närheten av den ultragrymma tyrann som Raymond skapade. Detsamma gäller hans dotter Aura. Hon är nästan snäll.

Nu är jag på sjätte avsnittet och lär nog ändå fortsätta titta. Jag har köpt en del av bondkomiken serien utvecklats till. Men visst är det mesta väldigt Cheezy .


Kejsar Ming av Mongo, prinsessan Aura och
några väl valda slavar på tiden det begav sig.

1982. Det ser ut som på sjuttiotalet. High school filmen har inte utvecklats som genre helt än och den är mer lik 70-talets collegefilm. Med beer-bong, moonande och tutt-flashande. Lågbudgetfilm om valley girls som inte gillar beverly hills-tjejer. De försöker få ihop pengar till ett barnhem genom att langa knark. Dialogen = Skrattfest! "For suuure, this is really gonna barf me out. Tubul-R!"

1985. Oskyldigt High Shooldrama med Cyranoupplägg. Tjej skriver kärleksbrev som hela tiden hamnar i orätta händer. Alla tror det är från nån annan. Stor förveckling. Remo är en rolig arg polispappa. Corey Haim odräglig brorsa. Många unga bifigurer, som ser bekanta ut, i lindan av sina birollsbanor. Klassisk I-love-you-avslutning.

1985. Killar på vetrinär-collage leker agentrollspel och skjuter på varann med paintballpistoler. Sen åker de till Paris på spring break. Huvudpersonen dras in i kalla kriget och Östberlin av Kiki Bridges från After Hours. Allt amerikanskt är supercoolt och allt annat i världen är kasst. Iofs får filmen en liten twist i slutet... CIA suger och East LA är ok.

Minnesvärt (ungefärligt) citat: [lyckligt] -She's form Sweden. She believes I'm a terrorist. Swedish girls are crazy for stuff like that! [Senare inte lika glad] -She was from Switzerland...

1985. Härlig VHS-rip för rätta 80-talskänslan. Kille sommarjobbar på nöjespark. Diamant blir stulen. Killen och killens kompis träffar tjejer. Ena tjejens punkfrissa är annorlunda i varje klipp. Crazy- och slapsickhumor. Lite för "vågad" för att passa in med samtida high school-filmer. Känns mer som en tidig åttitalare.

1989. Corey Feldman och Corey Haim i samma film! Cory Feldman är kär i en tjej som är ihop med en kompis till honom. Sen gör några flummiga pensionärer ett drömexperiment och byter kropp med honom och tjejen. Ungdomarna blir fast i nåt sorts limbo och panchosarna lever ungdomsliv, iallafall mannen. Filmen följer inte riktigt de vanliga schablonerna och är rätt ok. Men... stort MEN ..."VM i Montage"-varning! Det ena bildmontaget, till en "rockig" ballad, efter det andra avlöser varann.

Har upptäckt att jag ser så mycket film så jag har lite svårt att hålla isår dem efteråt. Tänkte skriva några rader här då och då som minnesanteckningar. Just nu håller jag på att beta av en diger samling tonårskomedi från 80-talet. Liknande handling och samma skådisar gör dem lite svåra att skilja.