Tre Solar
"Tre munnar" hade varit en roligare titel. Kolla - en på varje kind och en i mitten.
2004. Ja vad säger man... det fanns ju ingen möjlighet att den här kunde vara sämre än väntat. Och visst, jag har sett mycket sämre filmer.
En typisk domedagshistoria. Alla mänskor dör. En kvinna letar efter sina man. Han kommer hem efter ett krig, förvandlad till pundare. De träffar massa folk på vägen. Både onda och goda. I slutet offrar sig huvudpersonen för familjens överlevnad. Det kunde ha utspelat sig i stadsruiner i en dark-futurehistoria, eller som här med i vackra naturscenerier på öland. Det spelar inte så stor roll. Problemen här är att det undeliggande dramat inte är särskilt starkt och avsaknaden av nån egentlig story. Skådespeleriet är för övrigt helt ok. Det är väl igentligen bara Maria Bonnevie som inte känns särkilt trovärdig. Så fort hon öppnar mun så tänker man bara: aha, en skådespelare.
Men jag tror filmen är mest utskarattad för Persbrants superfula frisyr, som folk såg i trailern (Jag minns jublet i biosalongen). Jag har inte träffat nån som sett själva filmen.
Kommentarer
Trackback
